Äntligen

Äntligen fick vi gå på luciafirande. Äntligen. På förskolan är inte föräldrar välkomna. Det är barnens högtid och det förstår jag. I skolan är det först i tredje klass som föräldrar är inbjudna. Jag har alltså inte gått på mina barns luciafirande på sex år. Ni förstår känslan. Äntligen. Och så fint det var. Men man fick inte ta några bilder pga av GDPR etc etc. Suck….Men jag njöt av varje sekund. Fick en tår i ögat och tyckte såklart att min dotter var den sötaste av dem alla!

Förväntasfull Lucia

Den här veckan har annars handlat mycket om min framtid. Jobbmässigt. Vågar inte säga för mycket. Lite skrockfull där. Men om allt faller på plats, vilket jag får besked om nästa vecka, så blir det som JAG vill. Som jag känner. Vilket betyder att jag har tagit mig igenom mina hinder, skräck och alla “but, if, why”. Då har jag gått den vägen som kroppen, magen och hjärnan vill. Inte något som förväntas. Var nu förväntan ligger någonstans. Oftast hos en själv. Blir det inte ett positivt besked så tänkte jag deppa några dagar. Fira jul och ta nya tag efter nyår. 

På träningsschemat stod kondition. Tog fram mina Inov-8 och tog en runda i snön. Kom hem som en nöjd tvättbjörn. Mascaran rann och endorfinerna flödade. Vet inte vad det är men ju sämre väder desto skönare tycker jag det är att springa. Och kan komma på mig själv springa och le mitt i snöyran. 

Innov-8
Välkomna fram Inov-8

Riktigt checkt inlägg men det var en sån dag! 

Bra dag!
En bra dag kräver ett bra avslut!

You may also like

3 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *