Weekend i Halmstad

Känner ni pirret?

Vad får någon att inte bara betala för att utsätta sig för en stor fysisk upplevelse utan även tycka att det är värt att även boka resa och hotell. Svar- Det är kicken. Kicken att utmana sina gränser. Två av mina största drivkrafter är utmaning och utveckling. Oavsett spelplan. Genom utmaningar, gärna utanför min Comfort Zone så utvecklas jag. Den här gången var det Crossfit. Gick in på arena, rädd som bara den. Ja rädd, inte nervös, inte spänd, inte pirrig. Rädd. Rädd för att det skulle göra ont. Det gjorde det. Men det jag glömde var ju att jag hade tränat för det. Jag satte kroppen på prov. Och den svarade bra. Jättebra. Det här är vad som hände förra söndagen. I Halmstad. Under Halmstad Throwdown.

Vi tävlade i lag om två. 20 lag ställde upp. Fem event. I event ett skulle vi på max 12 minuter, tillsammans, samla ovan. OMG vilken start. Hostade av utmattning när vi var klara. Hamnade i mitten på leader board. Lite i chock. Det var inte alls så roligt som jag trodde. Tog oss bort från arenan. petade i oss lite allt möjligt. Godis, bullar, bars. Allt för att få upp energin.

100 m med 30kg sandsäck

Efter 1 timme och 40 minuter var det dags igen. De hade satt ihop event två och tre.

EMOM= Every Minute On The Minute

EMOM betyder alltså att man startar en övning vare minut. Vi hade 1 minut x 10 på oss att ro och samla så många thrusters som möjligt (AMRAP- As Many Round As Possible) . Atlet ett började ro 100 m och sen gick vidare och körde thrusters, när den var klar med sin minut så började atlet två att ro. Atlet ett fick då vila under den minuten. Så höll man på så i 10 minuter. Man arbetade alltså fem minuter var. Domarna räknade den bästa och den sämsta omgången. Så det gällde att tänka strategiskt och ligga på en låg högsta nivå.

Thrusters= en squat och en axelpress i en och samma övning

När event två var klart var det bara att skaka av sig på en minut för att dra igång event tre. Herre G. Men det här var vårt event!

Här var det lika mycket musklerna som skrek som hjärnan. I sex minuter skulle vi var sjätte sekund (det kom ett pip) göra en squat. Atlet ett (Linn) dumbellsquat varannan gång, och atlet två (jag) frontsquat varannan gång. Höften under knäled. Om en av oss inte orkade fick den andra köra varje pip. Vilket hände oss. Linn råkade vrida sina dumbell och vilade dem för mycket på axlarna och fick därmed lägga ned. När sex minuter gått var det en minut AMRAP. Dvs göra så många squat du kan på en minut. Jag kom upp i 91 stycken. Vi gick in som heat 2:a. Allt stämde för oss och vi plockade några placeringar på leader board. Galen känsla!!

Skakiga ben efter att ha pumpat

Vila igen. Tog oss till ett omklädningsrum. La oss på varsin bänk och blundade. Vi visste att event fyra och fem skulle bli tuffa. Riktigt tuffa. Hade kikat lite dagen innan på “eliten” och det var många som missade time cap. Alla övningar förutom wall ball och pull-ups skulle vara synkade. Uppvärmningen gick bra, vi hittade ett tempo. Sen var det dags. Målet var att klara tiden. 15 minuter ren syraträning. Men det är då jag är som bäst. Ju grisigare desto bättre. Men fasen vad kroppen skrek. Gick in i min tunnel. Hämtade energi från hejaropen oavsett om det var oss de skrek på eller inte. Och vi klarade det. Gick in på under 13 minuter och fick tack var det två extra minuters vila till sista eventet. Rodd.

Event fem. Sista för dagen. Det fanns bara en sak att göra. Ge allt.

Som vi slet. Belöningen blev att vi tog en sjunde plats av 20. Jag som rookie, med Linn som jag aldrig träffat. Var lite besviken först. Men när jag duschat, tagit flyget hem och landat i soffan med en stor pizza framför mig så kände jag stoltheten bubbla. Jag gjorde det. Och min kropp höll inte bara, den svarade förbannat bra på det jag utsatte den för. Yeah!

Ge allt eller åk hem!
Känslan när allt sitter!

Om jag kommer göra det igen? Vet inte. Ska suga lite på den här karamellen först. Tack Throwdown Events för en megatävling!

Homan Elfström, en av grundarna till Throwdown Events
Continue Reading